Rhododendronsläktet är stort och fantastiskt varierande. Det finns närmare tusen arter och många tusen
hybrider. Släktets naturliga utbredning sträcker sig över flera kontinenter och omfattar allt från
arktiska till tropiska förhållanden.
För oss representeras väl Rhododendron främst av det vi kallar
Parkrhododendron, någon av de gamla härdiga, högvuxna sorterna med mörkgröna blanka blad och oftast lila
blommor. Även om många av alla de existerande arterna och hybriderna kanske inte är lämpade för vårt
klimat så finns det ändå väldigt mycket av olika storlekar, färger och växtsätt som fungerar bra hos
oss.
Det kan vara bra att känna till några särskilda begrepp som används när man pratar om rhododendron.
Till att börja med så delas de in i elepidota och lepidota.
De elepidota är oftast större buskar med blanka, vintergröna blad och hit hör det vi känner som
parkrhododendron, men det finns även småvuxna eller dvärgartade sorter inom den här gruppen. Hit hör de indumenterade sorterna. Indument är en dekorativ, ullig eller puderaktig beläggning, oftast på
undersidan av bladen. Den kan variera från rent silvervit, via gulorange till mörkt kakao. Nyväxten på de indumenterade sorterna kan vara lika dekorativ som blomningen.
De lepidota är för det mesta kompakta och lågvuxna från någon decimeter till drygt en halv meter, även om det också här finns högvuxna sorter på 1,5-2m. De har för det mesta matta, fjälliga blad och rikligt med mindre stjärn- eller brett trattformade blommor. Ofta är bladverket aromatiskt och sprider en kryddig väldoft varma dagar eller vid beröring.
Azaleor är dels de lövfällande, dels de vintergröna. De lövfällande, som är de vanligaste i våra
trädgårdar, är kvistiga buskar, 1-2m höga, med blommor som ofta är väldoftande och i starka färger. De
vintergröna brukar kallas japanska azaleor och är egentligen inte riktigt vintergröna. De behåller för
det mesta bara en krans av blad i skottspetsen runt blomknoppen. De växer vackert, blir låga, kompakta
och bred buskar och har ofta starka färger i rött-rosa-lila. De här azaleorna är släkt med krukazalean
som dock inte går att odla ute hos oss.
Sortimentslistan har delats in i Arter, Småvuxna hybrider, Storvuxna hybrider samt
Azaleor. Det är svårt att göra någon exakt gränsdragning mellan storvuxna och småvuxna hybrider,
men riktlinjen är att storvuxna blir runt 1,5m eller större. De småvuxna håller sig därunder, och har
dessutom för det mesta ett kompakt och brett växtsätt.
(F1) representerar s.k. primärhybrider. Det är korsningar mellan två arter och som ännu
inte har namngivits.
|
Rhododendronplantering i GBT